Dessa vatten i Sälöfjorden som Stardust seglar i så ofta, har under 50 år dominerats av två kvinnor, systrarna Augusta och Lydia Hammar på Vannholmarna
Text & Bild: #MagLaGBG
Skänker en tanke till de sex familjer och nitton barn som bodde här….
Vid tillfällen av svaga vinden tar jag och Stardust ofta vara på möjligheten att ankra på platser som annars inte går att komma till. Det finns många sådana här i de yttre delen av Sälöfjorden. Idag besöker vi Vannholmarna och skänker en tanke åt de sex familjer med 19 barn som under 1820 talet bodde här ute. Framför allt då till systrarna Hammar.
På dessa små öar som de flesta av oss skulle kalla skär bodde under början av 1800 talet sex familjer, bestående av tio vuxna och nitton barn…!!
Ovanligt skärgårds-kära döttrar…..
Ett par som bodde på ön var Andreas Hammar och hans fru Kajsa som födde två ovanligt skärgårdskära döttrar. Döttrarna Augusta och Lydia skulle komma att ensamma levar kvar på öarna hela deras liv efter att de andra familjerna lämnat.
Legender omtalade av Toube, redan under deras livstid….
Med åror och segel tog de sig under storm och mellan isflak ut till Sälö, Lekskär och Ramholmen för att för att sköta fyrarna. De jagade och fiskade samt plockade ejderdun som de seglade till Marstrand för att sälja. Redan under deras livstid blev de legender. Evert Toube berättar om dem i boken ”Västlig Horisont” och när skotten från skären hördes in över Klåverön visste man att systrarna var på jakt.
Romantikerns dröm, mardröm för realisten….
Husgrunden till systrarnas stuga tillsammans resterna från spisen finns kvar på ön. För en skärgårdsromantiker är det som en saga att det bott familjer här ute, för den bekväma realisten kan det kanske ses som en mardröm.
Men fakta är att båda systrarna blev över 70 år gammla och den sista systern rodde till Marstrand för att sälja fisk så sent som ett par dagar innan hon dog.
Kan känna deras närvaro….
På något sätt har jag under de senaste tysta och stilla kvällarna känt systrarnas närvaro i avlägsna jaktskott och gnisslande årtullar. Det känns tryggt.
Resten av världen lever fortfarande den tidiga vårens vardagar inne på Marstrand och fastlandet.
Det är systrarna och jag här ute nu!
